Villi
29.4.2003 - 25.09.2004 Uppfödare: Enzo Galano, Italien
Villi fick sitt namn efter Puccinis opera Le Villi. Jag fann vår fartfyllda busprinsessa i Italien under ett besök där i augusti 2003. Jag besökte då en maremmano-abruzzese specialutställning, raduno, uppe på Campo Imperatore. Den verkliga huvudattraktionen där den gången var dock en sammankomst förfåruppfödare med Villi levde verkligen upp till sitt namn, som på finska betyder vild. Jag borde kanske ha tänkt på att namnet kan vara ett omen när jag namngav henne. Fröken Fräken var en stark personlighet, med klara åsikter om det mesta. Pojkarna Jaffi och Ardito fann sej i frökens vilja utan större protester. Villi hade kraftig benstomme och hon växte upp till en stor tik. Standardens övre gräns för tikar passerades med en-två centimeter och hon var rätt tung trots att vi höll henne lätt i hullet. Till sitt lynne var hon mycket bestämd och hon gillade definitivt inte främmande hundar på sin gårdsplan. Hon kommenterade rätt friskt ifrån rastgården och innehållet hade säkert inte varit lämpligt att publicera.. Med familjen var hon härligt kelsjuk och mjuk, trots att hon ibland pysslade litet för mycket självständigt. Av mina hundar har Villi varit den enda som haft toffefärgade prickar på nosryggen och i ansiktet. Det gav henne ett jättehärligt och feminint uttryck. Tyvärr var Villi inte frisk i benstommen fast inget syntes utåt. Hon fick somna in redan som ung flicka under äppelträdet en vacker, solig höstdag. Jag saknar fortfarande hennes försiktiga pussar och vilda framfart.
|
otaliga fårahjordar på plats. Villi och några andra valpar fanns i en liten inhägnad på utställningsområdet. Jag blev genast förtjust i henne och beslöt att köpa henne ifall det bara var möjligt. Innan jag åkte hade jag lovat hemma att inte komma hem med en hund - men det löftet glömde jag när jag såg henne. Jag var helt till mej av lycka då sakerna klarnade och köpet gjordes. Villis föräldrar, som båda var inmönstrade i rasen, deltog i utställningen. Om jag kommer rätt ihåg vann Villis papa, Gigante, sin klass, tyvärr kommer jag inte ihåg hur det gick för mamman. Villi hade alldeles tydligt sin sträva och rätt vågiga päls efter sin pappa.