Jojoba Don Rico S | primaneve

Långhårig tax, röd

Jojoba Don Rico

- Rico -

5.2.1999 - 4.3.2011

Rico var den yngre av tax-duon. Inte för att han var någon ung kille han heller utan en mogen herreman då vi träffades år 2009. Ricos luktsinne var t o m noggrannare än Kevins och under promenaderna kunde han irra iväg för en stund, helt förförd av dofter. Även Rico gillade att hålla matlagningen under uppsikt men han gjorde det inte så tätt inpå som Kevin. Rico åt inte heller allt som föll på golvet, han var mer kräsen. Men om det som föll var som lämplig hundföda enligt Rico så tog han det fast ur gapet på Kevin. Stackars Kevin blev då utan.

Rico Rinkutin gillade även han kel och klappar och sov gärna på soffan eller i sängen. Värme var något Rico gillade massor och han sov väldigt gärna på fläckar som värmts av solen eller direkt i solen, precis som en katt. Han böt även sovplats allt eftersom solen flyttade sej. En riktig kissemiss alltså.

Då Kevin gick vidare till de sällare jaktmarkerna blev Rico kvar med Panda. I den här vevan blev det blev rätt tufft för honom att hävda sin fortsatta rätt att sova i vår säng. Panda är ett veritabelt rivjärn och hade gärna tagit hela sängen i sin besittning, eller vilken liggplats som helst – soffan tex. Vi fick jobba en tid med att införa rättvisa i sov-arrangemangen så även Rico fick sova i lugn och ro i vår säng.
Ännu på gamla dagar upptäckte Rico tjusningen med löptikar. Panda förvred hans huvud helt då hon började löpa. Stackars gammelgubben blev så betuttad i damen att han glömde äta, ögonen stod ut som golfbollar och pipandet höll på att driva oss alla till vansinnets brant. Farbrorn rörde sej snabbare och vigare som på tider, trappor tog han med fart och var även annars piggare.

Det blev dags för Rico att lämna oss då konditionen blev sämre och han fick svårare att röra sej då bakdelen strejkade och tumörerna tärde på hans krafer. Nu är de varma solfläckarna på golv och soffor hos oss tomma, ingen röd tax som snarkar där mera.

Kevinin poistuttua kehistä Rico jäi Pandan kanssa sänkykoiraksi, eikä se ollut mikään helppo paikka. Panda kun on varsinainen riivinrauta ja olisi mielellään pitänyt koko sängyn tai sohvan aina omanaan. Siinä piti sitten pitää hieman jöötä, jotta Ricokin pääsi koisimaan ihmisten seurassa.
Pistipä Panda myös pään sekaisin Ricolta kun oli juoksun aika. Niin Rinkutin kiihkosi, että unohti syödä, silmät seisoivat päässä ja vinku Pandan perään oli aivan raivostuttavan sitkeää. Setä liikkui nopeammin kuin aikoihin ja raput sisään ja ulos sujuivat taas tosi vauhdikkaasti. Siinä hommassa meinasi hermot mennä meiltä ihmisiltä ja Ricolta kunto pettää.

Riconkin aika tuli jättää meidät kun kunto rapisi ja liikkuminen oli aina vaikeampaa kun takaosa ei kestänyt. Myös Riksun sisuksissa muhi ikäviä kasvaimia. Enää ei auringon lämmittämissä kohdissa kuorsaa punaista mäykkyä.

tillbaka